Ikväll är jag ensam hemma, lite egen tid för mig själv. Martin och hans syster är på konsert.
Då kunde jag passa på att pyssla lite med pastablommor och baka en tårta som jag hade tänkt ta med mig till jobbet imorgon och bjuda på.

I lördags var det äntligen dags för årets perukbrännboll, vädret var fint, trevligt folk, lagom med alkohol (detta år) jag skötte mig. De svarta laget, mitt lag vann brännbollen, i år igen!

Idag bar de iväg ut på landet, till stallet och hästarna. Idag skulle vi tydligen rida.
Jag vet inte, varje gång Helen frågar om jag vill med är jag snabb att svara JA, MEN när jag står brevid dem där stora bjässarna, sakerna, hästarna blir jag alltid lika rädd och värre blir de när man sätter sig i sadeln. Dem första 10 min idag ville jag bara av hästen och vända och gå min väg tillbaka till stallet och gulla med den söta hunden som var där. Men jag bet ihop, satt i sadeln i över en timme och tro de eller ej men rädslan försvann och efter ett tag, när kroppen har börjat slappna av och man börja njuta lite av att sitta på hästryggen är de faktiskt rätt så mysigt ändå. Jag vill upp igen, lära mig kontrollera hästen, kanske till och med trava. Jag vill lära mig rida.
Det är tur att man har en moster som jobbar i stall, jag får helt enkelt åka upp till henne så får hon lära mig för jag SKA lära mig!