Jobbigaste är kvällarna men framförallt nätterna, precis innan man ska gå och lägga sig då kommer tankarna fram. Under dagen är jag sysselsatt i skolan och efter sätter jag mig och pluggar, allt för att inte bli påmind om att hon verkligen är borta, inte kommer tillbaka mer utan vi kommer ses i himlen den dagen det är dags för mig. Jag och mamma var inne i lägenheten idag, jag går absolut inte in själv.  Det var jobbigt att vara där, fruktansvärt jobbigt. Vi kollade runt lite, kollade på alla grejer hon har samlat på sig. Jag vill ha massor av hennes saker för att minnas henne. Så att hon inte helt försvinner. Begravningen är iallaall bokad, den sker om tre veckor då är det helt klart att hon aldrig mer kommer tillbaka, då inser man att det som har hänt verkligen är sant. Kan inte skriva utan att tårarna börjar rinna.....