Tre dagar in på praktiken nu då, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag trivs inte riktigt där och jag kan inte säga varför heller, det är bara en känsla jag har, en sådär jobbig som man vår en "åh nej" känsla varje dag man ska åka dit. Känns jättetråkigt, ska verkligen försöka ge det en chans det har juh som sagt bara gått i några dagar. Det roliga är på jobbet är att alla känner till mig, jag är eleven som svimmade första dagen. Var uppe på en ny elbehandling idag och när jag kom till träffade jag deras cheföverläkare, och fick kommentaren "vi har reserverat en plats på golvet åt dig" sen kom en annan läkare och frågade hur jag mådde idag. Ja som sagt alla vet om vad som hände och det kommer nog följa mig hela praktikperioden. Kommer iallafall bli ihågkommen på det stället iallafall, haha.
Men som sagt, ny elbehandling idag, jag tittade aldrig på denna gång utan jag kände när jag kom upp dit och hade stått där ett tag att jag blev alldeles varm och gick istället och satte mig så att det inte skulle hända igen. Jag tror det berodde på att jag var nervös för att komma upp dit igen och att det skulle hända igen. Så nu ska jag ta det långsamt när jag är där. Händer inte så mycket mer på jobbet har fått öva ta lite blodtryck och tagit bort medicinnålar på patienterna, varit på en föreläsning och ja det är dagens händelser på praktiken. Det händer verkligen inte mycket där och jag som annars har varit på ett stressat äldreboende i ett års tid där det alltid är personalbrist så man måste springa hela dagarna till att komma hit, där man absolut inte gör någonting alls känns det som och otroligt långa pass. Nästa vecka kommer iallafall min lärare och hälsar på och kollar hur det är, vi får se vad som händer efter det om jag stannar kvar eller inte, just nu vill jag bara strunta i det, men jag kan inte ge upp än, utan ska kämpa och försöka klara av det här.

Mycket gnäll om praktiken nu de senaste inläggen, men det bli så just nu det är det enda som händer och det enda som jag hinner med just nu att göra. Känns knappt som jag har träffat min familj särskilt mycket denna vecka och knappt haft ork till att få prata med K då jag har gått och lagt mig tidigt för att kunna orka med. Man är helt slut när man kommer hem efter en dag på avdelningen, mycket nya intryck, mycket information om hur saker och ting ska gå till och massa massa annat. De är så det är när man kommer ut i det vuxna livet och ska jag nu vara ärlig -JAG LÄNGTAR TILLBAKA TILL SKOLBÄNKEN! där man vet vad som händer och sker haha.

Sovmorgon imorgon iallafall så jag ska snart sova så jag kan verkligen sova ut och imorgon fyller min kära mor år och jag kan inte vara hemma och fira henne då jag jobbar kväll. Ja livet är surt ibland, men det är bara att utstå och kämpa så klarar man det man vill klara av!

Nattinatt!