Igår när jag skrev mitt inlägg om orättvisa, fick jag inte publicera det, sidan kunde inte visas och inlägget var borta. Tänkte förska skriva om inlägget.

Dagen igår var rätt känslosam för många av personalen. Livet är jävligt orättvist. Det finns människor som har fått leva hela livet, har fått uppleva mycket, och som sedan är nöjda med livet och vill få ett slut. Sedan finns det unga människor som har hela livet framför sig  men som inte hinner få uppleva det som vills uppleva. Att en sjukdom kan släcka så många ungas och självklart äldre liv på bara ett ögonblick. Flickan som jag har tagit hand om kommer jag minnas, som en stark och modig person. Jag ska komma ihåg hennes kämpeglöd att inte ge upp även om diagnosen ser dålig ut. När livet känns som jobbigast för en pyttesak för mig ska jag minnas henne och komma ihåg hennes styrka. Med styrka kommer man långt, jag tror hon kommer kämpa länge och jag hoppas, verkligen hoppas att den söta unga tjejen kommer att få leva ett långt, härligt och lyckligt liv.

Njut av varje dag, ta inte livet för givet. Va lycklig och lev varje dag som om den vore din sista..